På svenska


 
Tankesmedjan Magmas undersökning visar att nära hälften av svenskspråkiga Helsingforsbor väljer sin kandidat oavsett språk och bara en tredjedel enbart mellan SFP:s kandidater. Det är fint att skrämseltaktiken om det påstådda hotet mot svenskan inte tycks ha haft någon större inverkan. Det är dock inte roligt att bli bemött med ett visst leende varje gång man förklarar att man inte vill ändra svenskans ställning som nationalspråk. Vill de att jag ska byta min mening eller är det bara för att sluta de egna leden?

Vad förresten har tvångssvenskan att göra med svenskans ställning i Finland? I fyra decennier har det andra inhemska varit ett obligatoriskt ämne.  Man borde väl således i princip kunna välja vem som helst under 50 var som helst i Finland och tala svenska. Jag undrar varför vi ändå tycks vara samma gäng av kandidater som möts i varje valpanel på svenska.  Även om min mamma är svenskspråkig så har jag inte fått min svenska gratis och det krävs arbete för att bevara kunskaperna. Varför skulle jag göra det om jag inte gillade språket? De flesta abiturienterna skriver svenskan frivilligt, det finns stor efterfrågan på språkbad och flera barn väljer svensk skola än som registrerats som svenskspråkiga.

Slopandet av tvångssvenskan hotar inte svenskan, bevarandet istället kan skapa antipatier. Det är sunt att även de svenskspråkiga väljarna röstar ideologiskt och det skulle säkert inte skada om alla partier hade riksdagsledamöter som fick tacka svenskspråkiga väljare för sin fullmakt.

Arto Välikangas

Du bekanta dig på mina åsikter på svenska genom att klicka på följande länkar:

 Hufvudstadsbladets kandidattest 2011

(Om svenskans ställning i Finland på obs!, FST5 24.3.2011) Finns inte mera.